Ensamhet

Just nu känner jag mig veldigt oendligt ensam. Ensamheten tär på en något fruktansvärt. Jag hade tänkt att gå å lägga mig, men då fick jag brottas med mina tankar om mitt förhållande till den man jag älskar mäst på denna jord. Jag saknar honom, jag har skickat ett flertal sms till honom utan svar. Jag vet inte hur jag skall tolka det el. om jag skall tolka det i huvutaget. Känner mig lite förvirrad fasten jag nog inte behöver. Jag älskar honom. Det är en sak som jag vet. Men ensamheten som kom där till när han försvinner var jag nog inte berädd på. Jag vet inte om det bara är för nuläget eller om det är jag som inte minns de förra gångerna. Kännslan och de tankar som medföljer vill inte lämna mig ifred. Det länns lite bättre att skriva om det, även om det inte är någon som bryr sig eller förstår. Nu har orden tagit slut i all sin hast. ¨

Tack för ordet…