Stockholms blodbad!!!

Nu när jag har varit lite nere under väckan som har gått så har jag även hafft nöjet att skriva en underbar histira uppgift. 🙂 och här skall ni nu få nöjet att läsa den 🙂

Stockholms Blodbad ur ett Danskt Perspektiv.   Morgonen grydde den 7 november, solen låg bakom de gråa tunga molnen. Festen som varade efter vår kung Kristian ll:s kröning fortsatte som planerat. Vi alla var redo på vad som skulle komma. Vid middagstid så stängde vi stadens portar och gav folket i staden utegångsförbud. De var så chokade att det icke gjorde något större motstånd.  Vår högt vördade konung frågade ärkebiskopen Gustav Trolle om denne skulle kunna vika sig och gå med på en uppgörelse, men han vägrade. Gustavs far Erik Trolle och vår vördade konung höll då en rättegång, där straffet för Gustavs ovilja blev döden. Det var två män som ville förhindra detta och de var Sören Norby och Otto Krumpen, men Kristian och Erik lyssnade ej. De dömda avrättades på stortorget i Gamla stan.Riksråd, rådsherrar, biskopar, frälsemän och borgare, alla som kunde tänkas hota oss och vår kung dödades. Vår ansvariga bödel var officeren Jörgen Holmuth från Tyskland.  Där stod de ofrälsta smutsiga svenskarna och med tankarna på de synder de hade begått. Frälseriddare avrättades med svärdet. Blodet som pumpade ur deras avhuggna huvuden var som en vacker kvinna i ett vårregn. Borgarnas halsar höggs av med yxan. Det var den roligaste av de alla avrättningarna. När man såg deras ynkliga ansikten och hörde deras ynkliga böner om syndernas förlåtelse innan yxan föll var som ljuv musik i mina öron. Den tråkigaste av avrättelserna var för de fattigaste, de hängdes bara. Men deras miner var hyfsat roande.  När alla avrättningar var klara så lade vi kropparna i likhögar för att visa de andra svenska avskummen vad vi kunde. Det blev 94 personer som fick ta och dö. Blodet rann ner i rännstenen och likhögarna låg kvar i två dagar tills de brändes på Katarinaberget. Lördagen den 10 november lastade vi kropparna från Stortorget på kärror och de avhuggna huvudena staplade vi i tunnor.  Av; Eva Madelene Ekeroth SP07M